Såå himla huslig!

Idag har jag styckat en kyckling och kokat fond av skrovet! Hur man styckar en kyckling kan man lära sig här.

Fonden tänker jag använda till jordärtskockssoppa och till kycklinggryta, dessutom får kycklingresterna tillsammans med lite bechamelsås, tjäna som fyllning till mina crêpes.
Man kan säga att en kyckling har gett mig mat för en hel vecka! Det kallar jag att ta till vara på och göra det mesta möjliga av maten man har. Respekt för kycklingen, bra för ekonomin, ekologin och kreativiteten!:)

Jag passade även på att göra lemoncurd av äggulorna jag samlat på mig under en tid och sparat i frysen. Tänkte baka småkakor med lemoncurd-fyllning i morgon, efter det här receptet.

Äsch, eftersom jag ändå är igång så bakar jag bröd och kokostoppar också!

Tjolahopp!

Kontaktimprovisation.

En av de finaste jag sett!

 Lekfullt och underbart :)

(skulle dock ha velat se dom utan alla människor i bakgrunden..)

Höstsjukan.

Det är höst, ruggigt och mycket i skolan, dessutom börjar mina reserver med D-vitamin att ta slut! Alla dessa omständigheter återkommer varje år och brukar oundvikligen leda till en mer eller mindre allvarlig släng av eskapism!

Eskapism - en flykt undan rutinmässiga eller på annat sätt påfrestande uppgifter, i sista hand undan det sociala ansvaret. Romantikens hängivelse åt fantasilivet. /Nationalencyklopedin.

Den vackra lite sagolika naturen med sin lockande stämning bidrar också...

Jag ägnar faktiskt en stor del av min tid åt att blicka längtande ut genom fönster.. Fönstret i mitt rum, på bussen, i klassrummet, på biblioteket osv...

Ena stunden drömmer jag om en våning i Paris där jag ska leva som en femme fatale på champange och kärlek, gå på fina små coctailpartyn på kvällarna och sova till klockan två på dagarna (då jag skyndar mig ut och äter lunch med mina konstnärsvänner).

I andra stunder tar frihetslängtan över och får mig att vilja packa en ryggsäck, ta på mig ett par kängor och, likt Bilbo Baggins (Säcker, om man ska vara korrekt med den nya översättningen..), ta ett kliv utanför dörren och se vart fötterna leder en. Äventyrstörst.

Ibland vill jag springa över Skottlands högländer tillsammans med en massa män i kilt, segla över de sju haven med ett gäng pirater,  hoppa av skolan och börja på Laban, åka till månen och bada i ett vattenfall av choklad (att detta är möjligt på månen har pappa berättat!) och ibland drömmer jag helt enkelt om att en hel dag få ligga kvar i min säng och bara stirra in i väggen, ostörd.

Jag minns en kylig och vacker höstdag i Oslo..

Värmande varm choklad, fårskinnsfällar och en god bok.

Hälsning ifrån min trädkrona..

Det var längesedan jag skrev. Alltså sådär rakt ut ur hjärtat. Jag saknar det, känslan av att skriva något viktigt och betydelsefullt. Visst, det kanske inte alls är viktigt eller betydelsefullt men det är inte det jag är ute efter utan KÄNSLAN. Förstår ni?

Vilka är ni? Känner mig lite som Dostojevskijs källarman som talar till en föreställd publik!
Kanske är det här mina anteckningar ifrån mitt källarhål! Fast jag föredrar nog något annat än ett källarhål... En trädkoja kanske? Anteckningar från trädkojan, och jag är "trädkvinnan" som sitter här uppe bland löven och iakttar världen från ovan, reflekterar utifrån min vy!

Måste erkänna att jag funnit fler likheter med min källarman. Som att föreställa sig alla eventuella framtida händelser, konfrontationer och möten med livet litterärt! Alltså genomtänkta, kloka, vackra litterära gräl, tal och situationer där jag slutar som "vinnare", men som ABSOLUT INTE fungerar att applicera på verkligheten!
För verkligheten är irrationell. Och jag är egentligen medveten om det..

Det gör att jag ibland blir rätt handlingsförlamad! Det vill säga att jag har lite svårt att ta tag i situationer och få fram det jag vill. Särskilt med andra människor. För jag vet ju inte vart de kommer leda vilka vägar det kommer att ta, det följer inga litterära logiska mönster och det är lite skrämmande. Jag blir ställd!

Det är väl därför jag gärna och lättare uttrycker mig skriftligt för då är det litterärt och också så mycket lättare att hantera..

Godnatt.

Julia Margaret Cameron

År 1863 fick Julia Cameron en kamera av sin dotter i födelsedagspresent. Hennes intresse för fotografi kom att bli stort och hon anses som en av sin tids mest betydande amatörfotografer.

Då hon rörde sig i en krets av konstnärer, författare och andra kända engelska personligheter fångade hon porträtt av bland andra Charles Darwin, Alfred Lord Tennyson, Robert Browning, John Everett Millais, William Michael Rossetti, Edward Burne-Jones, Ellen Terry och George Frederic Watts.

Jag vet inte riktigt vilka personerna ovan är (kanske att kvinnan är hennes systerdotter..) men de visar det typiska och så vackra i Camerons porträtt: en mild oskärpa och tät beskärning som ger bilderna en sensuell och intim karaktär.

Mina fina vänner Ida och Maja...

Har startat ett danskompani som heter RunRanRun!
Bilder och info om vad de håller på med kan ni hitta  här, på Idas blogg.

För att kunna fortsätta med att utveckla sina idéer och projekt behöver de lite ekonomiskt stöd. Genom att klicka på länken nedan och trycka på en knapp hjälper ni dem att vinna en tävling som ger dem just detta!
http://konkurranse.straksklar.no/suggestions/89

Do it!
Man kan rösta en gång varje dag :)

Surrealism!

1946 påbörjade Salvador Dali ett sammarbete med Walt Disney, ett projekt som fick läggas ner på grund av dålig ekonomi. År 2003 avslutade Disneys son projektet och här är resultatet:

Idag ska jag inte vara så pretentiös!

Utan bara skriva lite om vad jag har för mig..

Jag har flyttat in på bibblan för att skriva på min hemtenta i litteratur! Dock åker jag hem en sväng på kvällarna... Vill ju inte att Fanny ska känna sig för ensam och dessutom vill inte personalen att jag ska sova där över natten, hmm.
 Det är alltså fördjupning i Dostojevskij som gäller, sköj! Faktiskt.. Kul att få utöva lite av de kunskaper man (förhoppningsvis) samlat på sig under utbildningens gång.

Jag gillar rysk realism. Jag gillar mycket med Ryssland! Det jag gillar mest är att landet spottade ut storheter som Nijinskij, Pavlova, Makarova, Nurejev och Baryshnikov (nej jag kan inte stava de ryska namnen!). Nurejev får mig att RYYYSA! Det räcker med en piruett eller ett hopp så har han fått mig på fall (mer om honom en annan gång, jag lovar!).
 Visste ni förresten att Baryschnikov spelar ryssen i Sex and the City? Alltså en av vår tids största dansare i Sex and the City! Tokigt..

Jag har fått en liten nytändning på dansen! Dansar modernt på tisdagar och balett på onsdagar, underbart! Jag är tennsoldat (nötknäpparen) på onsdagar och typ sjöstjärna och vattencontainer på tisdagar (visualisering!).

Nu ska jag gå och lägga mina uttröttade och något ovana balettben (misstänker att de är i ett smärre tillstånd av chock..). Godnatt!

"I love singing, but I cannot sing. I know you can sing, although you lost your voice ... I am an artist whose voice is dance." /Nijinskij

Så skriver Vaslav Nijinskij (en av tidernas största balettdansörer!) i sin dagbok.
Nijinskij blev galen! På riktigt galen, tyvärr..
Det märker man i alla hans märkliga osammanhängande anteckningar och brev, som dock då och då glimmar till med något slags innehåll och betydelse.

Jag läser också Dostojevskijs Anteckningar från källarhålet och tycker att de påminner lite om varandra. Kanske är det på grund av det ryska språket, bådas orginalspråk, som ger de båda texterna samma rytm. Eller att både Nijinskijs dagbok samt Dostojevskijs bok visar anteckningar från en näst intill galen människa.

Dostojevskij är en mästare på att skildra det männskliga psyket! Nijinskij ger också en mästerligt realistisk bild av ett mänskligt psyke men inte genom att skildra det utan genom att vara det.

De skriver båda mer eller mindre ostrukturerat och irrationellt, för det är ju så en människa tänker och fungerar. Ibland finns det ingen logik. Särskilt inte hos Nijinskij för han skriver ju ingen roman. Däremot tror jag att han omedvetet skriver rakt ut ur sitt medvetande, mer så som en människa faktiskt skulle skriva om hon inte var begränsad av kunskap och förnuftigt vetande om hur man ska framställa en text om sina snusförnuftiga tankar:

"I shit you shit, I shit shit shit shit shit shit shit."/Nijinskij

Vad är en galen människa?
I Anteckningar från källarhålet  är det en människa som lider av en "sjuklig självmedvetenhet" som på grund av sin överdrivna reflektion och analys av varje situation har blivit helt oförmögen till både handling och beslut. Därav blir det fullständigt omöjligt för honom att delta i det sociala livet.

Jag gillar det. Människan- oscensurerad, ostrukturerad, oförfinad (och en massa andra o:n).
Hennes irrationallitet.
2+2=4, men  Dostojecskij hävdar hennes rätt att ibland få det till att 2+2=5!

Medan vi ändå är igång och steppar!

Eleanor Powell and Buddy Rich!

Det börjar vid 1:20.

 Kolla in vad de gör med trumpinnarna i slutet!

Nicolas Brothers!

De är helt klart oslagbart grymma!

För den som inte vill njuta av hela klippet.. Börja åtminstone att kolla lite innan 2:30, för man får inte missa när de tar sig ner för trappan! Galet!

Alltså...

När det händer en massa fint i ens liv kan man väl inte ödsla för mycket tid på att sitta här och skriva!
Jag upplever istället och delar inte med mig :)
Sorry.

Ok. Lite då..

Jag har.. Sett Paolo, Jobbat klart, Målat om i mitt rum.
Jag.. Umgås med Filip, Läser "Vi, de drunknade", Sitter på min fina balkong, Dricker gott vin från Frankrike.
Jag ska.. Träffa Ida i Gränna på måndag, Åka hem en sväng, Våldgästa kompisar, Kanske ge mig en spark i baken när det gäller träning (eller inte), Beställa en resa till England.

Och lite annat. Håll till godo.

Back off loneliness, and hello tenderness..

 Lite mera Paolo (en väldigt ung sådan),

bara för att jag är på det humöret!



Hej igen.

Vad skulle man göra utan skype?
Hur skulle man få sina långdistans-vänskaps-förhållanden (fick jag ihop det ordet rätt?) att fungera?
Brev i all ära men ibland är det skönt med lite mer direkt kontakt.

Tänkte dela med mig av de klokheter jag och min positiva och härliga (jag får inte plats med alla smickrande adjektiv här) vän Josefine kom fram till här om kvällen...

Som att ibland har man flyt, man får inte glömma bort att lägga märke till det! När de stunderna i livet kommer gäller det att bara glida med på vågen, likt en liten delfin i oceanen.

Livet är också så sjukt sprängfyllt med möjligheter, det gäller bara att bestämma sig för vilka man vill ta!

Slutligen.. Ens mål i livet behöver inte vara att bli något specifikt, rent yrkesmässigt eller liknande, utan målet kan snarare vara att göra alla de saker man vill göra.
Alltså det är bra att vara målinriktad men man ska akta sig för tunnelseende, det krävs flera bitar för att lägga ett pussel, ni vet.. ;P

Slut på klokheter för den här gången, godnatt :)

Fix You..

Eftersom det är Coldplay's kväll ikväll...

Hittade tyvärr ingen bättre video på Travis Wall's fina dans från sytycd säsong 7(?), men det får duga.

Vad den handlar om... Äh det ser ni väl!

Stick Boy and Match Girl in Love.

Jag har en bok av Tim Burton som heter The Melancholy Death of Oyster Boy & Other Stories, den är fylld av en mängd mer eller mindre bisarra korta historier, dikter och illustrationer. Knäpp och helt underbar :) Här är ett litet smakprov:

Stick Boy liked Match Girl,

he liked her a lot.

He liked her cute figure,

he thought she was hot.

But could a flame ever burn

for a match and a stick?

It did quite literally;

he burned up pretty quick.

Honungspaj!

Baka en paj och bjud en vän på fika, ta med den till mormor och bli favoritbarnbarnet eller anordna helt enkelt en picknick i det gröna!

Just den här är god och len som...honung ;P

Pajskal:

3dl mjöl

½ dl socker (gärna ljust muskovadosocker)

100g smör

1 ägg

Förgrädda 10 min i ugnen på 225 grader.

Fyllning:

300g philadelphiaost

1 dl grädde

1½ dl honung

2 msk flrsocker

3 ägg

Blanda ihop, häll i pajskalet och grädda i 25 min i 200 grader.

Servera med hallon, jordgubbar, grädde eller vad du vill! Jag tycker att pajen är godast kall.

Att vandra i dimman är som att vara inbäddad i bomull...

Det har regnat hela dagen.
Egentligen så tycker jag inte att det är så trist. Man kan sitta på altanen med en kopp te och höra hur det smattrar, det går lättare att andas när man springer och det känns som om hela världen saktar ner på tempot lite.. Mysigt.

Fram emot kvällen sprack det ändå upp, himlen blev blå och solen hann lysa några sista strålar innen den begav sig neråt igen. För tredje gången denna dag tog jag på mig mina gympaskor och började gå ut mot landet, ut på grusvägarna.

När det har regnat en hel dag och solen plötsligt börjar lysa så stiger dimman ifrån marken. Så plötsligt befann jag mig i en tavla av Nils Blommér, ni vet den där med älvorna som dansar på ängen.
Naturen är som vackrast nu, blommorna och grönskan, allt mot en bakgrund av fågelsång och stillsammhet.
Och så tystnaden... När du går där på en grusväg mellan två stora fält, insvept i dimma, så måste du stanna upp och ta ur hörlurarna ur öronen. För att höra på det som inte hörs, på gruset som knastrar under dina fötter, ett konstigt fågelläte långt borta, dina tankar och det mjuka tysta läte som naturen ger ifrån sig efter sommarregn. Ingen musik i världen kan överträffa det.

Att vandra i dimman är som att vara inbäddad i bomull... Du befinner dig på en plats där du är helt oåtkomlig för världen. Det är bara du och vägen hundra meter framför dig. Det finns ingen anledning till att oroa sig över någonting, för när man är inbäddad i bomull är man liksom skyddad ifrån livets taggar och hörn..
Kan vara en ganska skön paus från den torktumlare vi lever vårt liv i, och var ur vi alla kommer rätt mörbultade (men förhoppningsvis varma och torra)..

Oj... Blev min kvällspromenad plötsligt till en allegori över livet? Det var inte meningen, jag skulle ju hålla mig till naturbeskrivning.
Daah! Dags att lägga sig kanske...

Om natten...

Place Plum

Min favoritkatedral



En romantisk ruin (riktig eller arkitektonisk ritad?)

 

La fontaine des amoureux
(De älskandes fontän)

Avslutade nattvandringen med belgisk öl :)





Det är underbart att springa tidigt på morgonen längs Loire...

Västgötaslätta går väl också bra..

Bonne nuit tout le monde..

Ah oui, Je m'appelle, S'il vous plaît, baugette, du vin! o.s.v....

Repeterar lite franska sådär i sista minuten, för tidigt i morgon bär det av till Tours!
Enligt norrmännen (yr.no) ska det vara regn hela veckan, hmm... Men jaja, det är ju åtminstone inte svenskt regn.

Det ska bli gött att bo på hotell den här gången också!
För sist "glömde" ju språkresebolaget jag åkte igenom nämna att stället jag skulle bo på inte bara var ett boende för studenter utan också (och i majoritet) ett hem för mentalt sjuka...
Jo jag började ju misstänka något ganska snart, den långe mörke mannen som stod och stirrade på mig verkade ju inte ha alla hästar i stallet, bestick i lådan, roddare i båten, indianer i tälten (öh?)... Ni fattar.

Nu ska jag kolla en sista gång att passet är nedpackat!

Au revoir!

Du gamla du fria...

Till vår nationaldags ära:

Sverige är rätt skönt
och på sommaren är det grönt.
Allt är lagom och vi är trygga,
bäst av allt: killarna är snygga!
I skogen springer älgar,
saab gör snygga fälgar (eller?),
Vi har vodka, wasa, ikea och en kung
som gillade att gå på strippklubb som ung (eller?).
Arbetsam, gnällig och Jante-skygg
alltid redo att smälla några mygg!
Att vara en äkta svensk känns riktigt bra,
fast när vintern kommer vill jag bara dra!













I brist på fantasi (men ändå så att jag håller mig till temat) lägger jag upp en bild från Varbergstiden, då vi gjorde en koreografi ur Sveriges nationalbalett  Den förlorade sonen av Ivo Cramer.

(Maja du är het som man ;P)

Plötsligt händer det...

..att man bara vaknar en morgon och börjar springa! Längre och längre tills man inser att man visst har tagit två varv i skogen istället för ett.
11 km på en ohyggligt dålig tid är kanske ingen stor prestation i andras ögon.. men Damn! I feel like Rocky Balboa! (och ett litet steg för mänskligheten, ett stort språng för Hanna, ni vet..)

Efter en lång härlig stretch tyckte även illiopsoas att det kändes ok. Höll till och med på att somna i en position som skulle varit ganska oskön att vakna upp i... fast min utåtvridning skulle nog blivit fin!

För övrigt i mitt otroligt spännande liv så packar och städar jag. I kväll åker jag hem till Nossebro. På onsdag blir det en liten sväng till France, sen blir det Nossebro, sen blir det kusten, sen blir det Linköping och sen vet jag inte riktigt...

Men det kommer bli den bästa sommaren EVER!
Jag bara vet :)

Sunny side up!

Jag pratar inte om hur jag vill ha mina ägg tillagade.

Idag har jag sprungit varvet kring Skäggetorp, lagat ratatouille och jobbat.
Det har varit kul! Alltihop faktiskt.
Jag vill slå ett särskilt slag för alla söta tanter som tycker att jag är söt, hehe... Nej, men de är så trevliga.

Jag råkade köpa några macaroons också (men jaaa, jag var tvungen för de hade fått in två nya smaker: cocos och ananas!).

Nu ska jag ägana kvällen åt att INTE PLUGGA (eftersom sista tentan var igår).
Wow, vilken känsla...

Öhm, hur gör man?

Idag misslyckades jag.

Jag misslyckades med en kladdkaka, en simpel kladdkaka!
Idag har jag har även lyckats. Bl.a. med en franskatenta och en springrunda, något som borde väga mycket tyngre än en äcklig kaka. Men ändå.. Ändå är det det här förfärliga misslyckandet som präglar min dag.
Varför är det så?

Ibland får jag komplimanger.. Ja flera stycken! Men så kanske jag också får en sned blick, eller rättare sagt en "blick-som-man-kanske-eventuellt-skulle-kunna-tolka-som-något-litet-sådär-nedlåtande-eller-sned-om-man-kisar-med-ögonen".. Och då förlorar alla komplimanger helt plötsligt sitt värde.
Urdumt!

Jag borde skärpa mig.

För det första, borde de inte öka i värde?
Skulle man bara lyckas och bara få komplimanger hela tiden DÅ skulle det förlora sitt värde. Hur ska man kunna uppskatta något man har i överflöd och något man tar för givet?

Blahaa! Skärpning. Det är ju löjligt.
Ändra fokus.

(Någon som känner igen sig?)

Mors dag.

Mamma, jag vet att jag är en dålig dotter,

du önskar nog att jag vore mer som Harry Potter.

Alltså, med en hög guld på banken,

men kom ihåg att det som räknas är ju tanken!

Så jag har ritat till dig en liljekonvalj,

ja, jag väntar mig väl ingen medalj...

Hoppas du får en trevlig dag ändå,

du får säkert något fint av de andra två!

(de bättre/mindre snåla döttrarna)..

Ett vanligt liv alltså...

Betar av tentor-balanserar- filosoferar- tar en tripp ut på landet- sover i ett skåp- umgås med vänner- drömmer- är glad- glömmer maten på plattan- pluggar- kollar dansklipp- pluggar- skiter i att plugga- Martha Graham- får en vision- sover- dricker pimms- danshistoria- deppar- sms:ar- rimmar- saknar- rensar ur garderoben- fransk grammatik- springer- springer- lyssnar på musik- fest- är glad- får paket på posten- undviker måsten- fantiserar- fuldansar- slöar- magkatarr- Dahlia- planerar- lagar mat- Collingwood- skype- springer- städar- stirrar i väggen- får ett ryck- sover- o.s.v....

Jag kan bara inte låta bli...

..att lägga in ett klipp till på Paolo :P

Bara för att visa vad det innebär att sjunga med känsla och intensitet!
Jag älskar att han släpper på den där välpolerade ytan som så många håller fast vid. Äkta känslor ska synas, de är ibland fula men de ska speglas i hela kroppsspråket, i ansiktsuttrycket, allt! Sjunga är ett samspel mellan röst, kropp och själ!
Amen.

Favvolåten <3

Flamenco!

Hett, eldigt, passionerat och alldeles underbart! Älskar när hon börjar stampa och klappa loss (ca 3:30). Mot slutet är det helt fantastiskt!

Vända blad.

Det som händer när man tränar, när man pressar sin kropp fysiskt, är att musklerna bryts ner bara för att sedan bygga upp sig själva igen. För säkerhets skull bygger de på lite extra, blir lite extra starka så att de nästa gång kan tåla lite till...

Jag ligger här i sängen och har just läst ut en väldigt bra bok och känner det lite som om jag går igenom samma process. Fast mer emotionellt.
I trehundraåttiotvå sidor har jag tillsammans med karaktärerna genomgått en berg-och-dalbana av känslor, funderingar, stämningar, reaktioner och händelser, något som nådde sin kulmen i de sista kapitlen.
  Och som vanligt när jag tvingas att stänga igen en bok som jag fäst mig vid, känner jag mig ensam och nästan lite sviken...
"Men hallå, vart tog ni vägen? Jag har varit med er på hela resan, ska ni inte vara med på min? Måste jag klara mig på egen hand nu?"

Jahopp... Då återstår det väl bara för mig att ta vara på den lärdom jag fått, återhämta mig och kanske bygga upp ett litet starkare jag, för att sedan återvända till min egen verklighet...
Redo att åter igen hoppa på den berg-och-dalbana som kallas mitt liv och kanske tåla ännu några fler dippar.

Norweigan Wood.

´One of the most important gifts we have is imagination. It makes up 95 per cent of our minds, it´s our greatest asset, our best friend, and, in some cases, if we´re not careful, our worst enemy.´
Johnny Depp

Halleluja!

Idag är det min namnsdag (Charlotte..). Och dagen i ära (eller?) damp VÄRLDENS bästa överraskning ner pladask framför mina fötter! Ett tillfälle som bara inte kunde glida mig ur händerna...

Paolo Nutini KOMMER TILL SVERIGE!
Ursäkta min exaltering men... AAAAAAAAHHHHH! (jag unnar mig att faktiskt uttrycka mig som jag känner..).

Kosta vad det vill tänkte jag och kastade mig över internetdosan för att se om jag hade något litet "förbjudet-att-röra/körkortpengar-sparkonto" som jag kunde barskrapa. Det hade jag. (men nu blir det tomatsoppa och gröt ett bra tag). 

Om någon vill mötas i publikhavet så är det på Where the action is, den 28/6 i Göteborg.

Candy.

Ännu en favorit av min favorit.

Paolo och hans band är högtidligen inbjudna att spela på mitt framtida bröllop (kanske vill någon även medverka som brudgum, i så fall är det ok för mig).

Le Parapluie.

Yann Tiersen et Natacha Regnier

Eftersom det är en regnig dag...

Il pleuvait fort sur la grand-route
Ell' cheminait sans parapluie
J'en avais un, volé, sans doute
Le matin même à un ami
Courant alors à sa rescousse
Je lui propose un peu d'abri
En séchant l'eau de sa frimousse
D'un air très doux, ell' m'a dit " oui "

Det regnade kraftigt på motorvägen
hon kämpade på utan paraply.
Jag hade ett, stulet, förmodligen
från en nära vän samma morgon
Skyndade mig till hennes räddning,
erbjöd det lilla skydd jag hade
Torkade vätan från hennes söta ansikte,
med en mjuk röst svarade hon "ja"..

Här var det tyst...

Jag som har så mycket att skriva om!
Men jag har liksom svårt att veta vart jag ska börja, vad jag ska välja och hur jag ska skriva. Och just idag är jag faktiskt trött och bitter över att jag tvunget måste återvända till verkligheten, vardagen och ansvaret över mitt liv. Dessutom sammarbetar inte verkligheten, vardagen och livet.
Tänker demonstrativt gömma mig under täcket och lyssna på Edgar Allan Poes noveller.

Till alla nyttisar!

Här kommer ett recept på ganska nyttiga muffinsar. Jag ska själv pröva receptet ikväll och kommer att köra på kombinationen kardemumma och hallon! Hoppas på en succé :)

Nyttiga fruktmuffins

3 dl vetemjöl
2,5 dl havrekli eller havremjöl
1,25 tsk kanel
1 tsk bakpulver
1,25 dl mjölk
1 ägg
1 mogen mosad banan
2,5 dl frukt o bär, tex tärnad persika, päron, äpple, blåbär, hallon mm.

Mixa alla torra ingredienser, rör sedan ner de våta. Klicka ut i 12 st muffinsformar!
Baka i ugnen ca 15 min på 225 grader, ha koll så de inte bli för "torra".
Pudra över florsocker.

Ev. 1 msk socker i smeten om man vill.

                                                 

   

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning.

Det är titeln på en annan bok av Haruki Murakami som damp ner i min postlåda för ett tag sedan.

Kanske har ni märkt att Murakami är lite av en favorit hos mig och i så fall har ni gjort en korrekt iaktagelse för det är precis vad han är!

Detta är en av hans mest personliga texter, en liten biografi där löpningen fungerar som en sammanbindande länk.

Varför nu denna bok?
Jo för att jag ska börja att löpträna igen. En liten tur på mornarna utan för höga krav nu i början. Endast sådär lagom pressat så att varje tur blir en positiv upplevelse och på så sätt en vana som håller i längden. Det är min plan.

Nya skor har jag inhandlat också för en svidande summa.

Så med kläder, skor, inspiration och en plan, då har jag väl undanröjt alla hinder? Det är bara att ge sig en spark i baken och sätta igång!

Dags att känna på det där frivilliga lidandet...

Jorå...

Jag knallar på. Fortsätter att förbereda mig för det där andra livet som kanske startar någon gång... Ni vet då allt börjar på riktigt. Det är lustigt hur det alltid verkar vara så nära men att det alltid lyckas komma ett bara i vägen. Lite som Akilles och sköldpaddan, avståndet halveras ständigt men man kommer aldrig ikapp, en paradox kallas det.
Jag lever i det förflutna och i framtiden, aldrig i nuet. Svävar iväg. De säger att det är fel men jag undrar.. Vad är nuet? Är det inte bara en produkt av framtiden och det som varit, en avsats i det som hamnar mittemellan. Är det så stadigt att stå på? Jag menar, det finns ju inget nu om det inte finns ett sedan eller ett då..
Vad skriver jag om? Vart kommer orden ifrån? Är det mina egna eller några jag stulit..Vad vet jag, vad vet ni... Jag bara skriver för att det är sent, för att jag inte får någon ro och för att jag vill visa att jag finns. Antar jag. Kastar ut en lina som förankring, vill ju inte sväva iväg för långt bort.
Tänker att att jag inte borde publicera ett såhär flummigt inlägg, att jag borde avsluta med något lättsamt för att ta bort allvaret i det.. Vilket allvar? Spelar det någon roll, kommer kanske ändå att ta bort det någon dag när jag ångrar, när jag är på ett annat humör.

Det finns en sak...

Som Sverige har och inte Frankrike:

Vitsippor!

Något av det vackraste som finns är när det blir vår och marken täcks av vitsippor. Det får mig att vilja hoppa runt, känna mig som Ronja och ge efter för ett härligt vårskrik!

Jag längtar :)

Tours!

I juni tar jag med min gamla mor och drar tillbaks till Tours i några dagar!
Det ska bli så kul :D

Le soleil brille!

En vacker solig dag värmer våra frusna nordiska själar. Det är vi så förtjänta av!

Idag har jag:

• Fått sommarjobb i en liten mysig bh-butik.
• Suttit i solen på en uteservering och druckit cappuccino.
• Pluggat franska på stadsbiblioteket.
• Gjort egen apelsinsorbet.

Och än är dagen inte slut :)



Uteservering i Paris, för snart ett år sedan.




Hanna i Montmatre.
Såhär kan man också uttrycka sin glädje
 över att få se lite grönska!



Japan.

Jag tänker på alla mina japanska vänner som jag träffade i Frankrike...
De som jag åt kvällsmat med på kvällarna, som skrattade åt mig utan att jag vet riktigt varför, som var de första jag pratade med min första dag på l'Institute de Touraine, som tyckte att mina ögon var vackra och berättade för mig att mitt namn betyder blomma på japanska (eller näsa), som alltid var snälla, artiga och glada!
För deras skull:

Skicka AKUT till 72900 för att skänka 100 kr till katastrofhjälpen i Japan (genom röda korset).

(Har hört av de flesta på facebook men inte alla...)

Michael Jackson!

Produktiv ända till slutet.

Min lite skeptiska sida undrar när man har tjänat som mest pengar på honom, före eller efter hans död?

Nu har de i alla fall gjort en rätt snygg musikvideo till en av de sist inspelade låtarna, Hollywood tonight.

Duktig tjej som dansar och dessutom kul att det är just en tjej som får göra de berömda "Jackson-moves:n".



Les citrons..

När jag var ung (hehe) tillbringade jag några intensiva veckor på Malta. Jag minns att min värdmamma hade en liten, liten uteplats som hon kallade för sin trädgård. Det fanns inte plats för mycket men där växte i alla fall ett citronträd, i köket hade hon därför alltid ett stort fat med egna citroner. Det var så fint.
En dag ska jag ha mitt eget citronträd.

Det finns så mycket gott och fräscht man kan göra av citroner. Själv använder jag dem mycket i mat men också till smarriga saker som lemoncurd och dessa goda små kakor:

Citronkakor
3/4 dl färskpressad citron
3 1/2 tsk citronskal (ca 2-3 citroner)
225 gr smör
6 dl mjöl
1 tsk bakpulver
3 dl socker

1 stort ägg

2 tsk vaniljsocker

1 msk vallmofrön + mer till garnering

Sätt ugnen på 175 grader. Hetta upp citronjuicen så att den knappt kokar och låt sjuda tills dess ungefär hälften återstår av den. Tillsätt hälften av smöret och rör runt tills dess smöret smält
Blanda mjöl och bakpulver i en skål. Rör smör och 2 dl socker smidigt i en annan skål och blanda sedan i ägget och citronsmöret. Vispa med elvisp ca 3 minuter. Rör sedan ner vanilsockret, 2 tsk av citronskalet och till sist mjölblandningen och vallmofröna.

Rör ihop resterande dl socker med den resterande 1 1/2 tsk citronskalet. Rulla matskedsstora bollar av degen i citronsockret och lägg med ca 3 cm mellanrum på plåt. Doppa botten på ett glas i sockerblandningen och platta till kakorna så att de blir knappt en cm tjocka. Strö till sist över mer vallmofrön.

Grädda i 10-11 minuter, eller tills dess botten på kakorna är ljusbruna i kanterna. Låt svalna på bakgaller. Kakorna kan förvaras i lufttät burk i ca en vecka

Och varför inte lyssna på franska Amélie-les-crayons fina låt om Citroner (tror jag), medans du bakar!

Le citronnier

(Ps. Bästa förkylningstipset: Hett citronvatten!)

Amor och Psyke.

För längesedan levde en kungadotter som var så vacker och beundrad att självaste Venus blev avundsjuk. Hennes namn var Psyke.

Kärlekens gudinna uppskattade dock inte konkurrensen, därför beslöt hon sig för att sända sin son Amor för att han skulle få Psyke att förälska sig i en vanlig dödlig.

När Amor fick syn på prinsessan förmådde han inget annat än att själv bli djupt förälskad. Kärleken besvarades och i skydd av mörkret möttes de natt efter natt. Amor var mån om att inte röja sin identitet och krävde därför löftet av Psyke att hon aldrig skulle försöka se hans ansikte.

En natt, efter att hon blivit retad av sina systrar, tog nyfikenheten ändå överhanden. Då Amor sov smög sig Psyke försiktigt fram med en oljelampa, men när hon böjde sig över honom för att se bättre spillde hon en droppe het olja på hans axel och han vaknade.

Amor blev rasande över Psykes svek och trots att hon bönade och bad om hans förlåtelse så lämnade han henne.

Förtvivlad påbörjade Psyke ett sökande över hela jorden efter sin älskade. En dag nådde hon fram till Venus palats. Gudinnan lovade att hjälpa Psyke om flickan först gav sig ner i underjorden och hämtade en flaska med skönhetsdroppar från Persefone. Kungadottern lyckades med sin uppgift men på vägen tillbaka kunde hon inte motstå frestelsen att åtminstone lukta på de magiska dropparna som lovade evig skönhet. Men deras styrka sög livet ur henne och hon föll ner död.

När Amor fick veta vad som hade hänt kom han förtvivlad till Psykes undsättning. Med en pil genomborrade han hennes hjärta och väckte henne till liv igen genom en kyss. När Psyke vaknade upp i armarna på sin älskade hade hon blivit odödlig. Amor och Psyke var nu för evigt förenade, kärleken hade segrat över både gudarnas och människornas svagheter.

Behöver jag ens nämna att de levde lyckliga i evigheternas evighet...

Skulpturen av Canova på Louvren i Paris skildrar just det ögonblick då Amor har väckt sin älskade till liv.

En av mina favoritskulpturer.

De l'Art.

Konsten,
den handlar om det eviga... Om det ständigt återkommande i det mänskliga livet, om födelsen och döden, om kärleken och hatet, om ambitionen och misslyckandet, om förhoppningen och sorgen.

Konsten ger de stora symbolerna för det som är ständigt ett och detsamma och blir därför evigt giltig...

//Schopenhauer (ur Svante Nordins Filosofins historia)

George de la Tour

Ett möte.

För några veckor sedan hade jag ett givande samtal. Ett öväntat sådant.

Jag satt och väntade på bussen när Johnny kom och satte sig bredvid mig.
"Johnny be good" som de brukade kalla honom i ungdomen - med en andedräkt som ångade av alkohol. Grejen var att till skillnad från många andra alkisar, som bestämmer sig för att blotta sina liv för en vilt främmande människa, så var Johnny inte jobbig att lyssna på.

Han berättade att han hade haft många olika jobb och bott på många olika platser både i Sverige och utomlands, i storstäder och småorter. Dessutom så var han humanist! Hade läst både litteratur och språk. Det var hans småskolelärare, Linnea från skåne, som hade sagt åt honom att han hade talang för språk,  "Det lyfte mig" som Johnny uttryckte det... På samma sätt som hans senare flickvän lyfte honom genom att uppmuntra hans konstnärsskap.
Det är så viktigt med någon som ser en och uppmuntrar en, konstaterade vi...

Mest hade han tyckt om att måla zigenare och eldiga flamencodansare. Hans vän var zigenare.. Att han var zigenare det gjorde honom inget "det är det här som räknas", sa han och slog sig mot bröstet, det sitter i hjärtat...

Sedan pratade vi musik. Janis Joplin, Jimi Hendrix och Jim Morisson. Jim Morrison betydde mycket för honom, det förstod jag. "Du måste lyssna på hans texter förstår du, han är en riktig romantiker!" sa han och sjöng för mig.

Han berättade också att hans bror hade varit miljonär, ägt flera resturanger och sagt att  "för att vinna måste man våga förlora..".
Brodern gick bort i cancer, modern också.

Johnny är för snäll.. Han tar hand om trasiga människor och låter dem komma hem till honom, men de smutsar ner.. (mer än bokstavligt undrar jag).
Han började dricka för att han hade sorg men var noga med att framhålla att det inte är någon ursäkt! Fast likaså en förklaring.....

Ni ska veta, att under den korta tid vi pratade så förstod jag att Johnny är en mycket bra person, trevlig och ganska klok.
Det skärrar en lite när man inser att fyllegubben bredvid en faktiskt är en människa.

Just want to mention...

When I was in France I met my friend Dasom...
She's the one I went to Paris with and besides that she's a very nice girl and a goddess at piano, she also writes very beautifully about her many fine thoughts. Here is her blog :)
Read it.

Into the wild.

Har precis kollat på filmen. Vacker, fin, sorglig.

Hur kan man sammanfatta den i några få rader?
Natur kontra civilisation, precis som Gilgamesch :)
Vad gav vi upp när vi lämnade naturtillståndet och blev civiliserade? Till en början en liten bit frihet för att vinna en liten bit trygghet, men vann vi något eller förlorade vi både och? Eller står vi kvar där vi började fast i en helt ny situation?
Och nu.. There's no going back.

Budskapet, McCandless sista mening, var ändå:
"Happiness only real when shared."

Petite Mort - Mitt hjärta gråter...

Så vackert tycker jag att det är!

En av mina absoluta favoritkoreografer är Jiri Kylian, och hans Petit Mort är nog bland det vackraste jag han har gjort! Dessutom är dansarna (Netherlands Dance Theatre 2) helt fenomenala!

Så snälla ta er tid, titta och njut...

(Har ni inte så mycket tid rekommenderar jag del två som innehåller det vackraste av det vackraste.)

Musik: Mozart.

EN drink är väl inte så mycket...



Trocadero hette drinken.
(Detta var den lilla storleken) 



Place plume, Tours, Frankrike var platsen!

La fille très content.. C'est moi!

Att blicka bakåt.

Ibland brukar jag roa mig med att bläddra i min dagbok och se tillbaka.

För tre år sedan skolkade jag ifrån en danslektion (trot eller ej), åkte med ett gäng tjejer till Lidköping och åt glass. Jag ställde in min promenad senare samma kväll på grund av stormen Tuva, jag har aldrig gillat storm.

Den första februari för två år sedan skrev jag ner Edith Södergrans Triumf att finnas till i min dagbok, ni vet den där som slutar så fint med "En gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.". Tanken var att jag skulle utgå ifrån den när jag gjorde mitt danssolo (i Varberg inför alla sökningar) men det gick nog inte så bra, prestationsångest kallas det.

För ett år sedan sa jag upp mig från SATS.
Hade gått och varit nervös för detta ett bra tag så på kvällen firade jag min lättnad med en jätterolig, galen kväll/natt i Oslo tillsammans med Carro!

Jaa, och nu.. Nu är jag här.

Ce soir, je vais danser!

Idag ska jag börja dansa igen.

Den här gången blir det lite annurlunda för nu ska jag faktiskt dansa ENDAST för att det kul, och det blir ju något nytt.

Ingen press över att vara bra, över att behöva bli bättre, vigare, spänstigare, mer dynamisk, få större utåtvridning, lyfta benen högre, koreografera, söka in till skolor, audition o.s.v.
SKÖNT!
Så hej svejs, nu ska jag åka iväg och ha det ROLIGT!

And the sun sets the scene..

Lite mer Paolo Nutini, för att han är fantastisk helt enkelt.
Men även  för att de här klippen illustrerar så fint vad jag tycker är riktigt bra musik.

En liten grupp duktiga musiker, tätt tillsammans med en farbror (farfar Nutini?) som spelar munspel.
Talang, intensitet, känsla och glädje!
Live såklart.

Darlin' my frustration...

Min absoluta favoritlåt just nu!

Paolo Nutini

No other way

Jag saknar..

Det här..



Och det här..

och det här..



Bland annat..

Kvällsro.

Dricker björnbärste och lyssnar på lugn keltisk musik.
Tentorna är gjorda och har förhoppningsvis gått bra, hela lägenheten är renskrubbad, jag har anmält mig till två danskurser, bokat in några pass på gymmet, planerat inför veckan och sorterat bland mina papper.
Livet börjar återgå till det normala. Eller till det bättre.
Åh vad skönt.

I sing dela, dela ngyanya dela when I'm with you!

Klicka på raden nedan:

Världens bästa låt, världens bästa djungel-George!

Tar härmed en paus från livet...

För att plugga på tentor.
Återkommer i februari.

"Ilska vid motgång är mest bara dumt,
motgång svarar på ilska helt stumt!"
/Plutarchos

Ett citat som förmodligen skulle få en redan uppretad person att explodera!
Vad roligt, hihi.