Det var längesedan jag skrev. Alltså sådär rakt ut ur hjärtat. Jag saknar det, känslan av att skriva något viktigt och betydelsefullt. Visst, det kanske inte alls är viktigt eller betydelsefullt men det är inte det jag är ute efter utan KÄNSLAN. Förstår ni?
Vilka är ni? Känner mig lite som Dostojevskijs källarman som talar till en föreställd publik!
Kanske är det här mina anteckningar ifrån mitt källarhål! Fast jag föredrar nog något annat än ett källarhål... En trädkoja kanske? Anteckningar från trädkojan, och jag är "trädkvinnan" som sitter här uppe bland löven och iakttar världen från ovan, reflekterar utifrån min vy!
Måste erkänna att jag funnit fler likheter med min källarman. Som att föreställa sig alla eventuella framtida händelser, konfrontationer och möten med livet litterärt! Alltså genomtänkta, kloka, vackra litterära gräl, tal och situationer där jag slutar som "vinnare", men som ABSOLUT INTE fungerar att applicera på verkligheten!
För verkligheten är irrationell. Och jag är egentligen medveten om det..
Det gör att jag ibland blir rätt handlingsförlamad! Det vill säga att jag har lite svårt att ta tag i situationer och få fram det jag vill. Särskilt med andra människor. För jag vet ju inte vart de kommer leda vilka vägar det kommer att ta, det följer inga litterära logiska mönster och det är lite skrämmande. Jag blir ställd!
Det är väl därför jag gärna och lättare uttrycker mig skriftligt för då är det litterärt och också så mycket lättare att hantera..
Godnatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar