Grekiska gudinnor, rokoko och burleskloppis.

Igår kväll var jag och ett par vänner på medelhavsmuseet. Det var en kväll om det klassiska skönhetsidealet som innehöll en kort föreläsning samt workshops i grekisk/romerska sminkningar, frisyrer och tillverkning av hårsmycken. Dessutom en visning av hur man draperar sin peplos (om man nu har en sådan liggandes hemma). Ett glas vin kunde man också få sig såklart.

Jag gillar det rena klassiska. Jag gillar även den mer flärdfulla rokokon; Lite lyx och puffig, pastellig, lättsam fête de galante á la Marie Antoinette-känsla!

Därför är jag extra lycklig över mina fynd denna veckan: En rokoko-cyklamen (ja så heter den faktiskt! Och säkert var det sådana som stod i fönstren på Versaille!) och en fin kaméring som jag hittade på burleskloppis idag. 

Burleskloppis är för övrigt precis vad det låter som: en vanlig loppis fast tjusigare, festligare, mer glittrande och roligare.

Bullar á la speciale!

För att spara på både onyttigheter och pengar så bakar jag idag mina egna bullar. En något nyttigare variant med rostade solrosfrön, dinkel och med en fyllning av söta dadlar och kanel. Vinner stort över Pressbyråns!

Deg:

½ paket jäst för söta degar (25g)

½ dl kesella naturell

2½ dl mjölk

1 tsk kardemumma

35 g rumsvarmt smör

3/4 dl rostade solrosfrön (torrosta i stekpanna)

½ dl honung (eller valfritt sötningsmedel)

2 krm salt

5 dl siktat dinkelmjöl

3 dl dinkelmjöl med fullkorn

Ja men ni vet ju hur man gör bullar... Spadet ska vara fingervarmt när det hälls över den smulade jästen. I med honung, salt, kardemumma, smör och kesella. Arbeta in lagom med mjöl och låt jäsa i 40 minuter. Gör fyllningen undertiden.

Arbeta sedan degen på mjölad bänk, kavla ut, på med fyllning, rulla ihop, skär i bitar, lägg på plåt och låt jäsa ytterligare 30 minuter. Pensla med ägg och in i ugnen! Ca 250 grader i 7 minuter.

Fyllning:

150 g urkänade och grovt hackade dadlar

0,75-1 dl vatten

100 g mjukt smör

3 msk kanel

Lägg dadlarna i blöt i minst två timmar eller koka upp lite snabbt och låt svalna. Mixa ihop med smör och en massa kanel.

La vieille ville.

Som den lilla frankofil jag är så låter jag rubriken vara fransk idag, utan större motivering än att jag tycker det är fint. Dessutom kastar det ett litet romantiskt skimmer över inlägget.

Gamla stan är fint, gammalt, snett, krokigt och mysigt. Visste ni att Corbusier hade planer på att riva hela området och bygga en betongstad på platsen istället? Jag ryser vid blotta tanken.

Jag gillar inte betong. Jag gillar inte Le Corbusier för hans själ verkade vara gjord av betong. Ingenting vackert och mänskligt kan fastna på så släta, kalla och hårda ytor. Kanske överdramatiserar jag lite.. Kanske.

Härom veckan blev jag och några vänner hembjudna till en av våra klasskamrater, en glad pensionär som ägnar sin "ledighet" åt att studera diverse universitetskurser hon finner intressanta och roliga. Hon bor i en våning inrättad i ett gammalt köpmanshus i gamla stan. Vi blev visade runt på kvarterets små innegårdar och fick samtidigt höra om byggnadernas historia (bland annat om betongmannens planer). Sedan fick vi te och bullar, mysigt.

Stort intryck (på mig) gjorde vår väninnas förtjusande kakelugn från 1789. Vilken dröm det vore att få ligga i sin diván framför en sådan en ruggig höstkväll som denna!

Burlesque på Nalen.

Mycket ska man vara med om.

Flyter man stilla med på livets våg så kan man plötsligt hamna lite varstans!
Så igår lät jag mig bli uppklädd av mina Burlesquedansande hyresvärdinnor och medtagen på en swingig, jazzig, showig och alldeles förtjusande stilig burlesquekväll på Nalen här i Stockholm. Temat var "Under the sea".

Efter att jag stirrat en stund på den fantastiska nyklassicistiska arkitekturen och de pompejjiröda väggarna kunde jag sänka blicken och insupa allt det andra och WOW.
 Publiken var en del av showen, så folk var både stiligt uppklädda och utklädda i de mest fantastiska kläder och med sådan klass och fantasi! Sjömän och blåkragar, en kvinna i en otroligt vacker 40-talutstyrsel med en båt på sniskan som huvudbonad, en sensuell och mystisk manet, diverse sjöjungfrur med snäckor för brösten, ett fiskstim, en man klädd i fisknät med en treudd i handen,  pirater, flickor med pärlor och sjögräs vackert flätat i håret, 20- 40- 50-tal, burlesquet, klassiskt, allt!
  Och showen sen! Jag har faktiskt svårt att beskriva. Mycket hud, mycket humor och riktigt tjusigt, med artister från både Sverige och utlandet.

Mitt i allt detta trippade jag runt på ett par höga klackar som gav mig sjöben, i en klänning som en gång tillhört en gammal burlesque-legend vid namn Satans Angel, en blå peruk prydd med en näckros och kände mig som havet själv. I sällskap av mina värdinnor som kvällen i ära var en manlig sjöjungfru samt en mycket elegant oljefläck.

Hur hamnade jag här?

Kolor och biblioteksdrömmar.

Idag har jag suttit på stadsbiblioteket och reflekterat över scenkonst. Över hur människan med sin kropp som främsta verktyg ger uttryck åt det som är evigt och ständigt återkommande i våra liv. Och lite sådant.

Jag älskar för övrigt upplevelsen av att gå in i stadsbiblioteket! Kort beskrivet:

 När du först kliver in genom dörren befinner du dig i ett ganska trångt och mörkt förmak som inger den spännande känslan av att vara vägen  in i faraos grav... Från förmaket leder en trappa dig upp i ljuset och BAHM! Du står nu i en rymlig rotunda vars väggar omringar dig, fyllda av böcker och solen strömmar ner ifrån det höga vita taket! 

  Jag vet inte hur det är med er men i det läget så känner i alla fall jag hur jag plötsligt förvandlas till Belle och får en stark lust att slänga bort allt jag har i händerna för att brista ut i dans och sjunga: Jag vill nåt mer än leva småstadsliiiv! Och alla runt omkring mig skulle troligen stämma in i sången med: 

Hon verkar konstig inget tal om saken.. 

En distraherad Mademoiselle..

Inga fester går hon på..

Hon har huvet i det blå..

Hon är faktiskt ganska konstig den där Hanna-belle!

(hmm, rätt passande?)

Förvånande nog så hände ingenting av detta idag, för alla vet ju hur man uppför sig på ett bibliotek: man är tyst och går försiktigt. (Men där fick ni en upplevelseanalys värdig Rasmussen, eller?)

Efter några timmars reflekterande tog jag tunnelbanan till Medborgarplatsen och sökte upp Pärlans konfektyr. Där kokar man kola som på 30-talet. Alltså med riktiga råvaror och i kopparkastrull. Givetvis sker tillverkningen för hand i tidsenliga kläder samtidigt som jazz- och swingmusik strömmar ut ur högtalarna! Läs deras mysiga blogg vettja, HÄR!

Hej.

En liten nystart igen kan man väl säga... Nummer fem i ordningen faktiskt.
Den här gången har jag hamnat i hufvudstaden, för att läsa dansvetenskap som jag så länge velat. En perfekt flytt eftersom avståndet har minskat till museer, opera, dans, teater och övrigt kulturutbud som Stockholm har att erbjuda! Dessutom andra utbud och möjligheter.

Men närmar man sig något så ökar avståndet till något annat. Det bekanta, familj, pojkvän, vänner... Så viktiga att man får ett liv lite på distans. Fast så har det ju varit ett tag och någon gång kommer jag nog ikapp.