Söndag.

Så var helgen snart över. Det har varit en bra helg:)

I fredags efter jobbet åkte jag direkt in till byn, mötte upp Carro och festade som jag inte gjort på läänge! Beställde något i baren som brann... Hmm, snacka om att bränna pengar ;P Okej, den var dålig...

Och för första gången på 6 månader så vaknade jag upp i morse och kände att nu är det dags: Jag ska börja träna igen! :D
Tror jag ska slänga mig ner på golvet och göra några armhävningar med en gång faktiskt!

Go Hanna!

Lättnad är en härlig känsla!

Det går åt så mycket energi till att oroa sig.

Och för att få den extra energin som krävs när man oroar sig, har ett problem eller dyligt, känner jag att man ibland måste stänga av andra delar hos sig själv. För att orka koncentrera sig på just det problemet man vill lösa.
Visst är det så?

Men nu! När det är gjort, det gick bra och jag är påväg hemmåt! Då är det som att dra ut en propp! Allt kommer tillbaka; lusten att läsa, träna, festa, leva :)
Allt blir lättare. Jag känner igen mig själv igen :)

Tjohoo :D

Aaaaaah!

I don't have the guts to quit my job!
Att det skulle bli så häär svårt trodde jag inte!

Jag har nu två stora klumpar i magen; en som består av ångest och en som består av mat för att dämpa min ångest (och en tredje som består av lite mer mat för att dämpa min ångest över att jag åt för mycket...).

Kom igen! Just do it Hanna! Senast fredag.

Önska mig lycka till :S

Haiti.

Hur vet man att pengarna kommer fram?
Hur vet man att de inte kommer fram?

Tänk om det sitter en rik gubbe och roffar åt sig alltihop!
Tänk om pengarna faktiskt går till medicin, förnödenheter och hjälp till folket!

Vi vet inte... Det enda jag vet är att om vi inte skänker några pengar så kommer garanterat inget fram!.

Hallå!

På allmän begäran, okej på Fridas begäran... Så ska jag uppdatera denna blogg!
Hur svårt kan det vara liksom? Att skriva ett litet inlägg då och då för att glädja mina hmm...tre läsare?! :P

Jag håller på att avsluta Norge-kapitlet. Ser ljuset i tunneln och ska snart åka hem!
Det återstår bara en liten liiten detalj... Att säga upp sig!!! :S Blir inte så kul. Särskilt inte när chefen uppskattar en och uppmuntrar en hela tiden, det får mig att känna mig som en svikare!

Men det är ju jag som bestämmer över mitt liv och jag har andra planer. Jag har nämligen bokat en språkresa till Tours i Frankrike! Härligt när drömmar blir till handling! Eller hur!