Att blicka bakåt.

Ibland brukar jag roa mig med att bläddra i min dagbok och se tillbaka.

För tre år sedan skolkade jag ifrån en danslektion (trot eller ej), åkte med ett gäng tjejer till Lidköping och åt glass. Jag ställde in min promenad senare samma kväll på grund av stormen Tuva, jag har aldrig gillat storm.

Den första februari för två år sedan skrev jag ner Edith Södergrans Triumf att finnas till i min dagbok, ni vet den där som slutar så fint med "En gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.". Tanken var att jag skulle utgå ifrån den när jag gjorde mitt danssolo (i Varberg inför alla sökningar) men det gick nog inte så bra, prestationsångest kallas det.

För ett år sedan sa jag upp mig från SATS.
Hade gått och varit nervös för detta ett bra tag så på kvällen firade jag min lättnad med en jätterolig, galen kväll/natt i Oslo tillsammans med Carro!

Jaa, och nu.. Nu är jag här.