Höstsjukan.

Det är höst, ruggigt och mycket i skolan, dessutom börjar mina reserver med D-vitamin att ta slut! Alla dessa omständigheter återkommer varje år och brukar oundvikligen leda till en mer eller mindre allvarlig släng av eskapism!

Eskapism - en flykt undan rutinmässiga eller på annat sätt påfrestande uppgifter, i sista hand undan det sociala ansvaret. Romantikens hängivelse åt fantasilivet. /Nationalencyklopedin.

Den vackra lite sagolika naturen med sin lockande stämning bidrar också...

Jag ägnar faktiskt en stor del av min tid åt att blicka längtande ut genom fönster.. Fönstret i mitt rum, på bussen, i klassrummet, på biblioteket osv...

Ena stunden drömmer jag om en våning i Paris där jag ska leva som en femme fatale på champange och kärlek, gå på fina små coctailpartyn på kvällarna och sova till klockan två på dagarna (då jag skyndar mig ut och äter lunch med mina konstnärsvänner).

I andra stunder tar frihetslängtan över och får mig att vilja packa en ryggsäck, ta på mig ett par kängor och, likt Bilbo Baggins (Säcker, om man ska vara korrekt med den nya översättningen..), ta ett kliv utanför dörren och se vart fötterna leder en. Äventyrstörst.

Ibland vill jag springa över Skottlands högländer tillsammans med en massa män i kilt, segla över de sju haven med ett gäng pirater,  hoppa av skolan och börja på Laban, åka till månen och bada i ett vattenfall av choklad (att detta är möjligt på månen har pappa berättat!) och ibland drömmer jag helt enkelt om att en hel dag få ligga kvar i min säng och bara stirra in i väggen, ostörd.

Jag minns en kylig och vacker höstdag i Oslo..

Värmande varm choklad, fårskinnsfällar och en god bok.

Hälsning ifrån min trädkrona..

Det var längesedan jag skrev. Alltså sådär rakt ut ur hjärtat. Jag saknar det, känslan av att skriva något viktigt och betydelsefullt. Visst, det kanske inte alls är viktigt eller betydelsefullt men det är inte det jag är ute efter utan KÄNSLAN. Förstår ni?

Vilka är ni? Känner mig lite som Dostojevskijs källarman som talar till en föreställd publik!
Kanske är det här mina anteckningar ifrån mitt källarhål! Fast jag föredrar nog något annat än ett källarhål... En trädkoja kanske? Anteckningar från trädkojan, och jag är "trädkvinnan" som sitter här uppe bland löven och iakttar världen från ovan, reflekterar utifrån min vy!

Måste erkänna att jag funnit fler likheter med min källarman. Som att föreställa sig alla eventuella framtida händelser, konfrontationer och möten med livet litterärt! Alltså genomtänkta, kloka, vackra litterära gräl, tal och situationer där jag slutar som "vinnare", men som ABSOLUT INTE fungerar att applicera på verkligheten!
För verkligheten är irrationell. Och jag är egentligen medveten om det..

Det gör att jag ibland blir rätt handlingsförlamad! Det vill säga att jag har lite svårt att ta tag i situationer och få fram det jag vill. Särskilt med andra människor. För jag vet ju inte vart de kommer leda vilka vägar det kommer att ta, det följer inga litterära logiska mönster och det är lite skrämmande. Jag blir ställd!

Det är väl därför jag gärna och lättare uttrycker mig skriftligt för då är det litterärt och också så mycket lättare att hantera..

Godnatt.

Julia Margaret Cameron

År 1863 fick Julia Cameron en kamera av sin dotter i födelsedagspresent. Hennes intresse för fotografi kom att bli stort och hon anses som en av sin tids mest betydande amatörfotografer.

Då hon rörde sig i en krets av konstnärer, författare och andra kända engelska personligheter fångade hon porträtt av bland andra Charles Darwin, Alfred Lord Tennyson, Robert Browning, John Everett Millais, William Michael Rossetti, Edward Burne-Jones, Ellen Terry och George Frederic Watts.

Jag vet inte riktigt vilka personerna ovan är (kanske att kvinnan är hennes systerdotter..) men de visar det typiska och så vackra i Camerons porträtt: en mild oskärpa och tät beskärning som ger bilderna en sensuell och intim karaktär.

Mina fina vänner Ida och Maja...

Har startat ett danskompani som heter RunRanRun!
Bilder och info om vad de håller på med kan ni hitta  här, på Idas blogg.

För att kunna fortsätta med att utveckla sina idéer och projekt behöver de lite ekonomiskt stöd. Genom att klicka på länken nedan och trycka på en knapp hjälper ni dem att vinna en tävling som ger dem just detta!
http://konkurranse.straksklar.no/suggestions/89

Do it!
Man kan rösta en gång varje dag :)

Surrealism!

1946 påbörjade Salvador Dali ett sammarbete med Walt Disney, ett projekt som fick läggas ner på grund av dålig ekonomi. År 2003 avslutade Disneys son projektet och här är resultatet: