"I love singing, but I cannot sing. I know you can sing, although you lost your voice ... I am an artist whose voice is dance." /Nijinskij

Så skriver Vaslav Nijinskij (en av tidernas största balettdansörer!) i sin dagbok.
Nijinskij blev galen! På riktigt galen, tyvärr..
Det märker man i alla hans märkliga osammanhängande anteckningar och brev, som dock då och då glimmar till med något slags innehåll och betydelse.

Jag läser också Dostojevskijs Anteckningar från källarhålet och tycker att de påminner lite om varandra. Kanske är det på grund av det ryska språket, bådas orginalspråk, som ger de båda texterna samma rytm. Eller att både Nijinskijs dagbok samt Dostojevskijs bok visar anteckningar från en näst intill galen människa.

Dostojevskij är en mästare på att skildra det männskliga psyket! Nijinskij ger också en mästerligt realistisk bild av ett mänskligt psyke men inte genom att skildra det utan genom att vara det.

De skriver båda mer eller mindre ostrukturerat och irrationellt, för det är ju så en människa tänker och fungerar. Ibland finns det ingen logik. Särskilt inte hos Nijinskij för han skriver ju ingen roman. Däremot tror jag att han omedvetet skriver rakt ut ur sitt medvetande, mer så som en människa faktiskt skulle skriva om hon inte var begränsad av kunskap och förnuftigt vetande om hur man ska framställa en text om sina snusförnuftiga tankar:

"I shit you shit, I shit shit shit shit shit shit shit."/Nijinskij

Vad är en galen människa?
I Anteckningar från källarhålet  är det en människa som lider av en "sjuklig självmedvetenhet" som på grund av sin överdrivna reflektion och analys av varje situation har blivit helt oförmögen till både handling och beslut. Därav blir det fullständigt omöjligt för honom att delta i det sociala livet.

Jag gillar det. Människan- oscensurerad, ostrukturerad, oförfinad (och en massa andra o:n).
Hennes irrationallitet.
2+2=4, men  Dostojecskij hävdar hennes rätt att ibland få det till att 2+2=5!