Som den lilla frankofil jag är så låter jag rubriken vara fransk idag, utan större motivering än att jag tycker det är fint. Dessutom kastar det ett litet romantiskt skimmer över inlägget.
Gamla stan är fint, gammalt, snett, krokigt och mysigt. Visste ni att Corbusier hade planer på att riva hela området och bygga en betongstad på platsen istället? Jag ryser vid blotta tanken.
Jag gillar inte betong. Jag gillar inte Le Corbusier för hans själ verkade vara gjord av betong. Ingenting vackert och mänskligt kan fastna på så släta, kalla och hårda ytor. Kanske överdramatiserar jag lite.. Kanske.
Härom veckan blev jag och några vänner hembjudna till en av våra klasskamrater, en glad pensionär som ägnar sin "ledighet" åt att studera diverse universitetskurser hon finner intressanta och roliga. Hon bor i en våning inrättad i ett gammalt köpmanshus i gamla stan. Vi blev visade runt på kvarterets små innegårdar och fick samtidigt höra om byggnadernas historia (bland annat om betongmannens planer). Sedan fick vi te och bullar, mysigt.
Stort intryck (på mig) gjorde vår väninnas förtjusande kakelugn från 1789. Vilken dröm det vore att få ligga i sin diván framför en sådan en ruggig höstkväll som denna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar