Hemlängtan.

När du får resa mitt barn
lär du dig
att alla åkrar
inte doftar likadant när det regnar
och att himlen och stjärnorna
ändrar både färg och form
Du lär dig också
att ekot av dina steg
låter annorlunda
och doften av din kropp
anpassar sig till vädret
och du ömsar skinn
som ormarna
Med din ränsel över axeln
får du se skillnaden i landskap
i klangen hos rösterna
i smaken hos maten
och även i sättet att älska
Kanske möter du på din resa
mellan stäpp och prärie
ett spår av ditt ursprung
ett spår av
det folk som var ditt.
/Okänd

Vackert, eller hur?
Den får mig att tänka på att hemma faktiskt är där allt känns bekant. Där allt ser ut som man förväntar sig och alla beter sig som man förväntar sig.
Ingenting är främmande.
Det är trygghet.