Är på en liten minisemester i Norge för att hälsa på min kompis som bor här (på samma ställe som jag bodde faktiskt).
Förutom att det är helt underbart att träffa henne igen så har jag överväldigats av massor av förträngd ångest! Jag måste nog konstatera, nu när jag har fått lite distans, att på grund av lite olika orsaker så var nog Norge-tiden en av de värsta perioderna i mitt liv... Och det känns inte allt särskilt kul att gå runt i "mina gamla kvarter", jag får bara en klump i magen!
Jag hoppas att Josefin kommer hem från jobbet snart och lyser upp min tillvaro :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar