Det finns en sak...

Som Sverige har och inte Frankrike:

Vitsippor!

Något av det vackraste som finns är när det blir vår och marken täcks av vitsippor. Det får mig att vilja hoppa runt, känna mig som Ronja och ge efter för ett härligt vårskrik!

Jag längtar :)

Tours!

I juni tar jag med min gamla mor och drar tillbaks till Tours i några dagar!
Det ska bli så kul :D

Le soleil brille!

En vacker solig dag värmer våra frusna nordiska själar. Det är vi så förtjänta av!

Idag har jag:

• Fått sommarjobb i en liten mysig bh-butik.
• Suttit i solen på en uteservering och druckit cappuccino.
• Pluggat franska på stadsbiblioteket.
• Gjort egen apelsinsorbet.

Och än är dagen inte slut :)



Uteservering i Paris, för snart ett år sedan.




Hanna i Montmatre.
Såhär kan man också uttrycka sin glädje
 över att få se lite grönska!



Japan.

Jag tänker på alla mina japanska vänner som jag träffade i Frankrike...
De som jag åt kvällsmat med på kvällarna, som skrattade åt mig utan att jag vet riktigt varför, som var de första jag pratade med min första dag på l'Institute de Touraine, som tyckte att mina ögon var vackra och berättade för mig att mitt namn betyder blomma på japanska (eller näsa), som alltid var snälla, artiga och glada!
För deras skull:

Skicka AKUT till 72900 för att skänka 100 kr till katastrofhjälpen i Japan (genom röda korset).

(Har hört av de flesta på facebook men inte alla...)

Michael Jackson!

Produktiv ända till slutet.

Min lite skeptiska sida undrar när man har tjänat som mest pengar på honom, före eller efter hans död?

Nu har de i alla fall gjort en rätt snygg musikvideo till en av de sist inspelade låtarna, Hollywood tonight.

Duktig tjej som dansar och dessutom kul att det är just en tjej som får göra de berömda "Jackson-moves:n".



Les citrons..

När jag var ung (hehe) tillbringade jag några intensiva veckor på Malta. Jag minns att min värdmamma hade en liten, liten uteplats som hon kallade för sin trädgård. Det fanns inte plats för mycket men där växte i alla fall ett citronträd, i köket hade hon därför alltid ett stort fat med egna citroner. Det var så fint.
En dag ska jag ha mitt eget citronträd.

Det finns så mycket gott och fräscht man kan göra av citroner. Själv använder jag dem mycket i mat men också till smarriga saker som lemoncurd och dessa goda små kakor:

Citronkakor
3/4 dl färskpressad citron
3 1/2 tsk citronskal (ca 2-3 citroner)
225 gr smör
6 dl mjöl
1 tsk bakpulver
3 dl socker

1 stort ägg

2 tsk vaniljsocker

1 msk vallmofrön + mer till garnering

Sätt ugnen på 175 grader. Hetta upp citronjuicen så att den knappt kokar och låt sjuda tills dess ungefär hälften återstår av den. Tillsätt hälften av smöret och rör runt tills dess smöret smält
Blanda mjöl och bakpulver i en skål. Rör smör och 2 dl socker smidigt i en annan skål och blanda sedan i ägget och citronsmöret. Vispa med elvisp ca 3 minuter. Rör sedan ner vanilsockret, 2 tsk av citronskalet och till sist mjölblandningen och vallmofröna.

Rör ihop resterande dl socker med den resterande 1 1/2 tsk citronskalet. Rulla matskedsstora bollar av degen i citronsockret och lägg med ca 3 cm mellanrum på plåt. Doppa botten på ett glas i sockerblandningen och platta till kakorna så att de blir knappt en cm tjocka. Strö till sist över mer vallmofrön.

Grädda i 10-11 minuter, eller tills dess botten på kakorna är ljusbruna i kanterna. Låt svalna på bakgaller. Kakorna kan förvaras i lufttät burk i ca en vecka

Och varför inte lyssna på franska Amélie-les-crayons fina låt om Citroner (tror jag), medans du bakar!

Le citronnier

(Ps. Bästa förkylningstipset: Hett citronvatten!)

Amor och Psyke.

För längesedan levde en kungadotter som var så vacker och beundrad att självaste Venus blev avundsjuk. Hennes namn var Psyke.

Kärlekens gudinna uppskattade dock inte konkurrensen, därför beslöt hon sig för att sända sin son Amor för att han skulle få Psyke att förälska sig i en vanlig dödlig.

När Amor fick syn på prinsessan förmådde han inget annat än att själv bli djupt förälskad. Kärleken besvarades och i skydd av mörkret möttes de natt efter natt. Amor var mån om att inte röja sin identitet och krävde därför löftet av Psyke att hon aldrig skulle försöka se hans ansikte.

En natt, efter att hon blivit retad av sina systrar, tog nyfikenheten ändå överhanden. Då Amor sov smög sig Psyke försiktigt fram med en oljelampa, men när hon böjde sig över honom för att se bättre spillde hon en droppe het olja på hans axel och han vaknade.

Amor blev rasande över Psykes svek och trots att hon bönade och bad om hans förlåtelse så lämnade han henne.

Förtvivlad påbörjade Psyke ett sökande över hela jorden efter sin älskade. En dag nådde hon fram till Venus palats. Gudinnan lovade att hjälpa Psyke om flickan först gav sig ner i underjorden och hämtade en flaska med skönhetsdroppar från Persefone. Kungadottern lyckades med sin uppgift men på vägen tillbaka kunde hon inte motstå frestelsen att åtminstone lukta på de magiska dropparna som lovade evig skönhet. Men deras styrka sög livet ur henne och hon föll ner död.

När Amor fick veta vad som hade hänt kom han förtvivlad till Psykes undsättning. Med en pil genomborrade han hennes hjärta och väckte henne till liv igen genom en kyss. När Psyke vaknade upp i armarna på sin älskade hade hon blivit odödlig. Amor och Psyke var nu för evigt förenade, kärleken hade segrat över både gudarnas och människornas svagheter.

Behöver jag ens nämna att de levde lyckliga i evigheternas evighet...

Skulpturen av Canova på Louvren i Paris skildrar just det ögonblick då Amor har väckt sin älskade till liv.

En av mina favoritskulpturer.

De l'Art.

Konsten,
den handlar om det eviga... Om det ständigt återkommande i det mänskliga livet, om födelsen och döden, om kärleken och hatet, om ambitionen och misslyckandet, om förhoppningen och sorgen.

Konsten ger de stora symbolerna för det som är ständigt ett och detsamma och blir därför evigt giltig...

//Schopenhauer (ur Svante Nordins Filosofins historia)

George de la Tour

Ett möte.

För några veckor sedan hade jag ett givande samtal. Ett öväntat sådant.

Jag satt och väntade på bussen när Johnny kom och satte sig bredvid mig.
"Johnny be good" som de brukade kalla honom i ungdomen - med en andedräkt som ångade av alkohol. Grejen var att till skillnad från många andra alkisar, som bestämmer sig för att blotta sina liv för en vilt främmande människa, så var Johnny inte jobbig att lyssna på.

Han berättade att han hade haft många olika jobb och bott på många olika platser både i Sverige och utomlands, i storstäder och småorter. Dessutom så var han humanist! Hade läst både litteratur och språk. Det var hans småskolelärare, Linnea från skåne, som hade sagt åt honom att han hade talang för språk,  "Det lyfte mig" som Johnny uttryckte det... På samma sätt som hans senare flickvän lyfte honom genom att uppmuntra hans konstnärsskap.
Det är så viktigt med någon som ser en och uppmuntrar en, konstaterade vi...

Mest hade han tyckt om att måla zigenare och eldiga flamencodansare. Hans vän var zigenare.. Att han var zigenare det gjorde honom inget "det är det här som räknas", sa han och slog sig mot bröstet, det sitter i hjärtat...

Sedan pratade vi musik. Janis Joplin, Jimi Hendrix och Jim Morisson. Jim Morrison betydde mycket för honom, det förstod jag. "Du måste lyssna på hans texter förstår du, han är en riktig romantiker!" sa han och sjöng för mig.

Han berättade också att hans bror hade varit miljonär, ägt flera resturanger och sagt att  "för att vinna måste man våga förlora..".
Brodern gick bort i cancer, modern också.

Johnny är för snäll.. Han tar hand om trasiga människor och låter dem komma hem till honom, men de smutsar ner.. (mer än bokstavligt undrar jag).
Han började dricka för att han hade sorg men var noga med att framhålla att det inte är någon ursäkt! Fast likaså en förklaring.....

Ni ska veta, att under den korta tid vi pratade så förstod jag att Johnny är en mycket bra person, trevlig och ganska klok.
Det skärrar en lite när man inser att fyllegubben bredvid en faktiskt är en människa.

Just want to mention...

When I was in France I met my friend Dasom...
She's the one I went to Paris with and besides that she's a very nice girl and a goddess at piano, she also writes very beautifully about her many fine thoughts. Here is her blog :)
Read it.

Into the wild.

Har precis kollat på filmen. Vacker, fin, sorglig.

Hur kan man sammanfatta den i några få rader?
Natur kontra civilisation, precis som Gilgamesch :)
Vad gav vi upp när vi lämnade naturtillståndet och blev civiliserade? Till en början en liten bit frihet för att vinna en liten bit trygghet, men vann vi något eller förlorade vi både och? Eller står vi kvar där vi började fast i en helt ny situation?
Och nu.. There's no going back.

Budskapet, McCandless sista mening, var ändå:
"Happiness only real when shared."